Hittar sin väg hem

Båda Emma Sappenfields föräldrar är tidigare studenter från Franklin, så att vara en Grizzly-spelare fanns praktiskt taget i blodet. Från ung ålder brukade Emma gå på basketmatcher och promenera runt på Dame Mall med sin familj.  

Emma förväntade sig dock inte att hon skulle följa den vägen. Med intresse för ett akademiskt program som erbjuds, skrev Emma in sig på Butler University. Inom några veckor visste hon att atmosfären på den stora skolan inte var för henne. 

"Jämfört med här får man den där känslan av gemenskap", sa Sappenfield. 

På Butler kände sig Emma isolerad från campuslivet och osäker på var hon passade in. Campusets stora storlek fick henne att känna sig isolerad.  

”Det passade helt enkelt inte mig; det var definitivt en riktigt svår tid eftersom mina föräldrar bara tänkte 'vad i helvete händer' ... Jag gillade det helt enkelt inte alls där”, sa Sappenfield. 

När Sappenfield flyttade till Franklin förändrades allt. 

På Franklin gick Emma med i damlaget i tennis på rekommendation av en gymnasiekompis som utövade sporten på campus. Sappenfield omfamnade snabbt sporten som ett nytt utlopp som balanserade hennes sociala liv och tävlingssida. Laget blev snabbt en källa till kontakt och självförtroende för Emma. 

”Det har varit så fantastiskt”, sa Sappenfield, som studerar redovisning. ”Jag är så glad att jag bestämde mig för att göra det, för jag har träffat så många coola människor och det håller en bara kvar i rutinen.” 

Men Emmas utveckling slutade inte där. 

Uppmuntrad av sina vänner gick hon med i Zeta Tau Alpha (ZTA)-avdelningen på campus. Sappenfield förklarade att istället för den press eller stress hon hade förväntat sig fick hon varaktiga vänskaper, ledarroller och ett starkt stödsystem. 

Till hennes förvåning blev hon även ambassadör för antagning – en position hon skulle ha trott att hon var för blyg för att glänsa i. Jobbet gör det inte bara möjligt för Emma att prata med framtida Grizzlies utan har också gett henne värdefulla kontakter med studenter som är lika osäkra på sin framtid inom högre utbildning. 

”Jag bestämde mig för att bli ambassadör, vilket jag bokstavligen talat aldrig hade kunnat tro, helt enkelt för att man måste vara mer utåtriktad och komma ur sitt skal mer”, sa Emma. ”Jag har alltid varit mer blyg.” 

Nu fungerar hon som ett av Franklin Colleges välkomnande ansikten och vägleder andra studenter genom campuset där hon växte upp. Med två år kvar vill Emma bli den bästa vännen, lagkamraten och systern hon kan vara.  

”Jag vill bara fortsätta att växa och bli den bästa versionen av mig själv varje dag, och människorna här gör det så enkelt”, sa Sappenfield. 

Av Chloe White