En sann lagkamrat
Från Tee-Balls tidiga dagar till den tävlingsinriktade resesoftbollen har Kaylie Grayson, nybörjare och Franklin Township-infödda, alltid spelat med ett enda fokus – att vara den bästa versionen av sig själv, både på och utanför planen.
"Jag vill vara den bästa spelaren jag kan vara, 100 procent, men om jag inte kunde vara den spelare jag kan vara, skulle jag 100 procent hellre vara den bästa lagkamraten och pusha andra människor", sa Grayson.
Kaylie tillskriver sin lagfokuserade mentalitet sin pappa, som tränade hennes resande softbolllag, Indiana Gators. Det var tillsammans med fem av sina resande lagkamrater som Grayson bestämde sig för att studera vid Franklin College.
”Kort efter att jag hade bestämt mig började alla de andra tjejerna också; det var som ett tåg”, sa Grayson. ”Det var så roligt. Att veta när man kommer till universitetet och har en grupp är så mycket trevligare.”
Kaylie, som nu är förstaårsstudent i Franklin Colleges damlag i softboll, tar med sig sin lagfokuserade mentalitet till planen när hon ger sig ut på sin dröm om att spela softboll på college.
"Du gör inte bara dig själv glad, utan du gör dig själv stolt", sa hon.
Även om hon bara har varit på campus i några veckor säger Grayson att hon har tyckt om att lära känna sina lagkamrater och att hon tycker om teamdynamiken. ”Här är alla verkligen sammankopplade. Det är som att om vi ska umgås så går alla dit”, sa hon.
När hon ställs inför tuffa matcher eller långa träningspass vänder sig Grayson till rutiner som håller henne på jord. Hon pratade öppet om tidigare problem och hur hon lärde sig att hantera press.
”Alla har slagit ut förut, alla har slagit bollen omkull”, sa hon. ”Så varför skulle jag kritisera mig själv om jag inte skulle kritisera min lagkamrat för det?”
Hennes tro har också spelat en stor roll. Under gymnasiet bar hon en liten Jesusfigur i fickan under lekar – en symbol för hennes tillit till något större än henne själv.
”Jag var väldigt beroende av Gud, jag tror det är därför jag gjorde mycket bättre ifrån mig under mitt sista år på gymnasiet”, sa hon. ”Det ligger inte i mina händer, det ligger i Guds händer.”
Hon tillskriver sitt beslut att välja Franklin till tränare Brittney Harvey, och noterar att de fick en personlig kontakt genom Harveys coachningsstil. Den kontakten, i kombination med atmosfären på en liten skola, spelade en stor roll i Kaylies val.
Kaylie tillskriver sin kärlek till sport till sin familj. Hennes föräldrar var båda idrottare. Hennes yngre bror, JJ, spelar baseboll på gymnasiet. När hon blickar framåt, på och utanför planen,
Kaylie planerar att studera grundskolelärare och hoppas kunna utvecklas till både den bästa läraren och lagkamraten hon kan vara.