En enkvinnlig show
Att vara den första att göra någonting kommer med en mängd osynliga hinder. Att vara den första innebär att ha flexibilitet, tålamod och nåd för sig själv och de som försöker hjälpa till.
Molly Lewis var en av de få första studenterna som genomgick Franklin Colleges program för läkarassistenter (PA). Men tack vare henne kommer många kommande generationer att dra nytta av hennes svårigheter.
”Det var lite svårigheter med att vara i första klass. Franklin hjälpte mig att ha en liten klassstorlek, vilket gjorde att jag hade bra relationer med alla mina professorer”, sa Lewis. ”Vi hade tider schemalagda under hela programmet för att stämma av och diskutera hur det gick för mig. PA-utbildningen är svår oavsett vart man går, men det stöd Franklin kunde ge var verkligen hjälpsamt. De tog hänsyn till vår feedback och justerade under programmets gång efter behov.”
Nu arbetar Lewis som ambulerande läkarassistent på Yukon Kuskokwim Health Corporation med huvudkontor i Alaska. Hon reser till landsbygdsbyar i tio dagar åt gången och ger primär- och akutvård till behövande.
” Klinikerna jag går till är vanligtvis antingen obemannade, vilket innebär att jag är den enda personen där under de 10 dagarna, eller så har jag en kontorsassistent och/eller hälsovårdsassistent där. Vi är en fullservice så generellt svarar jag i telefon, bokar tid, tar mina egna laboratorieprover, blandar mediciner till barn, expedierar mediciner från det lilla apoteket på kliniken, tar fram och ger vacciner, etc. Det betyder också att jag svarar på eventuella nödsituationer medan jag är där.” — Molly Lewis '21
Som en enkvinnlig föreställning har Lewis inte bara fastnat i byar utan också tillbringat åtta timmar i en flod på grund av översvämningar och strömavbrott. Dessutom är vattensystemen i dessa byar underutvecklade, så Lewis måste ta med eget dricksvatten för att undvika att bli sjuk.
” Tja, att vara utanför vägnätet är verkligen väldigt annorlunda. Jag måste spara vatten och vara beredd på strömavbrott, men samtidigt praktiserar jag fortfarande medicin. Vi är begränsade till de typer av laboratorier vi kan köra, så vi måste förlita oss på fysisk undersökning och klinisk misstanke, och rådfråga läkare i Bethel och Anchorage ofta”, sa Lewis. ” Allt det vill säga, jag gör mycket medan jag åker till byarna – så mycket jag kan med de förnödenheter eller resurser jag kan ha eller inte ha under resan.”
Lewis mamma blev sjuk när hon började sin grundutbildning, och det var där hon träffade sin första assistent. Inspirerad bytte Lewis huvudämne och hamnade på assistentprogrammet på Franklin. Där introducerades hon omedelbart till hur man utför fysiska undersökningar, vilket gjorde att hon kunde utveckla andra färdigheter under programmets gång. Lewis fick också möjlighet att tillbringa en termin i Heilbronn, Tyskland. Den gemensamma nämnaren mellan hennes tid på Franklin, hennes studier utomlands och arbete i utsatta samhällen i Alaska är Lewis passion för att hjälpa människor.
”Det fina med yrket som läkarassistent är att det finns mycket utrymme för lateral rörlighet i min karriärväg. Jag hoppas att jag en dag kommer att ha en position som gör att jag kan vara hemma med min man och min hund varje kväll”, sa Lewis. ”Men bortom det skulle det vara fantastiskt att ha ett jobb som gör att jag kan ha meningsfulla besök hos patienter samtidigt som jag kan utforska naturen och göra allt det roliga som naturen har att erbjuda.”